Inlägg

The greatest and best store in the world ... Tribute

Likt en vind som sveper över ett kargt landskap spred sig ryktet över skolgården. En ny datoraffär hade öppnat i grannskapet. Till priset av missad kunskap satt vi som på nålar och väntade ut den sista lektionen. Tankarna vandrade och var någon helt annanstans än i det periodiska systemets tabell. I långa steg for vi nedför trappan, skyndade ut genom dörren till skolgården och vidare mot våra cyklar. Adressen var inte mer än fyra-, max femhundra meter bort, men vi trampade ändå som besatta för att korta väntan på att få kliva in. Med ett tiotal meter kvar förberedde vi oss för avstigningen genom att häva ena benet över sadeln och fortsätta den sista sträckan stående på en pedal, redo att hoppa av. Cyklarna slängdes helt utan hänsyn till omvärlden i en hög på trottoaren. Metall och kedjor rasslade som i en fånghåla. Vi rusade fram till den anonyma dörren och greppade tag i handtaget. Låst. Vi prövade igen för säkerhets skull, men med samma resultat. Vi kupade händerna runt våra ansikten
Läs mer

PRESS PLAY ON TAPE

Som från ett andetag till ett annat svepte vågen in över oss. Det ena hade gett det andra och diskussionerna i vår gruppering skiftade i en ny riktning. Vissa av oss hade på ett eller annat sätt redan drabbats, men ingen, förrän nu, hade egentligen förstått storheten. Commodore 64 äntrade scenen och våra liv. Maskinen var inte på något sätt ny när den nådde oss. Faktum är att den hade funnits på marknaden i flera år och dessutom redan haft sina föregångare, men var man själv inte med på den tiden behöver man förstå att saker rörde sig i ett helt annat tempo. Några år hit eller dit för den senaste prylen var verkligen inte hela världen. Datorer var något helt nytt. Den enda kontakten vi haft innan var med skolans Kompisdatorer. Dessa fick man nyttja under någon timme och under strikt bevakning från ansvarig lärare med sträng blick. Minns jag inte helt fel låg kraften i en central server som alla terminaler kopplade upp sig mot. Gul text presenterades på skärmen i långsamt tempo när vi e
Läs mer

Sega Master System

1987 uppgraderades jag till högstadieelev och hamnade på en ny, centralt belägen skola. I stället för att tillhöra den äldsta och i den årskullen enda klassen på mellanstadiet blandades jag nu in med en handfull ytterligare jämnåriga klasser och därmed långt fler elever jämfört med tidigare. Lika skrämmande som spännande.  Samma år släppte Sega sitt Master System. Precis som för Nintendos 8-bitars motsvarighet var Europa sena med att få den. Japanerna satt och spelade på en tidigare version redan 1985. Amerikanarna 1986. Jag, som hade bränt alla argument för att få ett Nintendo, försökte inte ens övertyga morsan och farsan att ställa upp med ytterligare kontanta medel. Lyckligtvis så hade videofilmsuthyrarna fattat grejen och erbjöd, för en ytterst rimlig summa pengar, en lösning. Vi kommer dit … Med nya bekantskaper utökades den geografiska ytan man rörde sig på. Det var som om staden växte och att gränserna flöt ut likt ett glas med spillt vatten. Från de något begränsade samtalsämne
Läs mer

NES

I andra riktningen från den tidigare omnämnda kolstybbsplanen fanns en av stadens då ganska få Radio- och TV-affärer. Avsides och långt från citykärnan där Domus, Gul & Blå och en av de första pizzeriorna lockade kunder. För den som till skillnad från mig och min vän, faktiskt var där för att handla, var den något avsides placeringen praktisk med både parkering och goda lastningsmöjligheter. En TV på åttiotalet, var som exempel, allt annat än platt och smidig. Kort sträcka från butik till baklucka var helt väsentligt. Från entrén passerade vi kassan med händerna i fickorna, lika mycket för att se oskyldiga ut som för att undvika att välta ner något kostsamt. Sneda blickar mötte oss och försöket att passera obemärkt misslyckades. Doften av hemelektronik slog emot oss. Klockradioapparater, fasta telefoner, stereoanläggningar med tillhörande möbel, en hel rad med säkert fem, eller kanske till och med uppåt sju olika TV-apparater i olika storlekar och slutligen videobandspelare där v
Läs mer

Intellivision - Brilliant graphics, lifelike figures and realistic gameplay

1979 släppte Mattel tillsammans med ett ganska aggressivt budskap, Intellivision. I annonserna beskrevs den som synnerligen överlägsen den främsta konkurrenten Atari och deras 2600. Utöver löften om tekniska detaljer som bjöd på verklighetstrogen grafik och fantastiskt ljud, tryckte man också tydligt på möjligheten till expansion. Råkade man sitta på idag motsvarande 11 000 kronor fick man både konsol och ett tangentbord som förvandlade spelmaskinen till en hemdator. Bryter man ner siffrorna stod tangentbordet för inte mindre än 4500 kronor av totalen, men då fick man också en kassettbandsläsare och ytterligare en CPU. Hade man pengar kvar på kontot och önskade en ännu maffigare upplevelse adderade man en talsyntes. En slags modul som stoppades in i det avsedda facket för spelkassetter och som sedan i sin tur hade ett ledigt fack där sedan spelen sattes i. Något snopet kanske att stödet för talsyntes enbart erbjöds på totalt fyra titlar. Ett par kvarter bort, förbi kolstybbsplanen där
Läs mer

Color me amazed

Ungefär i samma period som några av oss rände runt med Game & Watch i våra fickor drabbades jag av nästa magiska upplevelse – spel i färg. En god vän, vars föräldrar nu med facit i hand låg ett par steg före många andra genom att inte bara införskaffa den första mikrovågsugnen i grannskapet och servera den första tacon jag någonsin ätit. De införskaffade även en Atari 2600. Plötsligt en dag stod den där i deras inredda källare. Vacker futuristisk design med sin gallerlika ovansida och gedigna reglage i metall. Bredvid fanns två joysticks med en nästan lysande orange-röd knapp på vardera och en slags bälg som omslöt själva spaken, en mindre trave med spel och inte en annan människa i närheten som skulle diktera vad vi skulle köra eller hur länge. Vi tittade på varandra med överenskommelse i våra blickar vem som skulle välja spel och, med det, även vara spelare nummer ett. Jag tog den andra joysticken och satte mig strategiskt för att inte inkräkta för mycket på själva tronen - det v
Läs mer

It’s not just a Game - It’s a digital clock

Strax efter min något religiösa upplevelse med Vectrex flyttade det första elektroniska spelet hem till vår adress. Det var en handhållen enhet från Epoch Co. – ett japanskt företag grundat 1958. Minns jag rätt, vilket väl om man nu ska tro på Anders Hansens program om ”Vår Hjärna” kan anses som rätt tveksamt, så fick jag efter orimligt mycket tjat min farmor att till slut öppna upp sin portmonnä och finansiera en enhet med det enda och inbyggda spelet Epoch-man. Söker man lite på nätet finner man att den även sålts under namnet Pak Pak Man och var i båda versionerna en helt oblyg rip-off av Pac-Man. Utöver att det faktiskt var ett spel fanns både klocka, kalender och lite annat matnyttigt som väl gissningsvis ingen unge i hela världen använde till annat än argument för att få en förälder eller annan nära släkting att faktiskt hosta upp pengarna. Sett från ett spelperspektiv var det enkelt men kärnfullt. Rensa banan genom att äta frukt, akta dig för monster. Repetera. Klarade man banan
Läs mer

Vectrex

I en tämligen kortlivad period mellan 1982 och 1984 såldes Vectrex. Först i USA till priset av 199 dollar för att några månader senare släppas i både Europa och Japan. Vad prislappen var här i Sverige har jag ingen information om, men en gissning bör landa på 2500 – 3000 kr. Omräknat till dagens värde motsvarar det enligt SCB ca 7500 – 9000 kr. Ungefär av det skälet hade jag ingen själv, men lyckligtvis fanns åtminstone en enhet i kvarteren där jag höll till. Vi kommer till den om en stund. Vectrex var en unik skapelse, från början tänkt att vara en handhållen maskin, men som utvecklades till en kantig svart låda med inbyggd monokrom CRT-skärm placerad på vertikalen, joystick och ett inbyggt spel i form av MineStorm. Ytterligare en kontroll kunde kopplas in och fler spel gick givetvis att addera och kom på kassett. Till varje spel (MineStorm inkluderat) följde även ett genomskinligt plastark med olika mönster och som sattes på skärmen i syfte att skapa ytterligare ett lager av närvaro
Läs mer

Du slutar inte spela för att du blir gammal, du blir gammal för att du slutar spela.

Det finns antagligen tusen skäl till att den här bloggen inte ska finnas. Några exempel är att jag inte har koll på branschen, inte är så väldigt insatt i detaljerna kring olika spel och kan inte heller ge några närmre förklaringar till ena konsolens framgång jämfört med en annan. Listan kan göras lång. Det finns dock två anledningar till att jag ändå nu sitter här med en nyregistrerad domän och skriver. Den första är ganska lätt att ta på. Det slår aldrig fel. Så snart jag är ett par dagar in på semestern drar min hjärna i gång på högvarv. Det ena projektet efter det andra börjar formas. Några av dem är helt klart genomförbara, medan andra är minst sagt en smula överambitiösa. Att skapa en blogg känns ändå rätt överkomligt. Det andra skälet är mer svårt att ta på. Vi får förflytta oss tillbaka i tiden till början av 80-talet och min första riktiga spelupplevelse - MineStorm på Vectrex. Det går inte att beskriva i ord hur känslan var att lyfta ur joysticken hur dess avsedda fack och se
Läs mer